I gårdagens nätupplaga av tidningen Expressen publicerades en debattartikel av Jackie Jakubowski, chefredaktör och ansvarig utgivare av tidskriften Judisk Krönika, med en kritik riktad mot vad han kallar "myten om mediemakten". Vad Jakubowski klandrar är dem som inte anser det "antisemitiskt" när någon finner det judiska inflytandet över media vara stort, en åsikt Anna-Lena Lodenius och Åsa Linderborg i artikeln får exemplifiera och klä skott för.

De nämnda kvinnliga journalisterna uttalade sig i samband med Henrik Bachners tendentiösa och braskande studie av förment "antisemitism" i Sverige och påpekade att den judiska familjen Bonnier faktiskt är en stor aktör inom media, varför de 18 procent som svarade jakande på frågeställningen om "Judarna har stort inflytande över medierna" följaktligen inte borde anses vara "antisemiter".

På karaktäristiskt vis försöker Jakubowski istället för att beakta fakta associera uppfattningen att judar har ett stort inflytande över media med emotionellt negativt laddade föreställningar. Jakubowski reducerar exempelvis påtalandet av Bonniers inflytande över media som prov på judiskt inflytande över massmedia till att endast vara en upprepning av "en av Ahmed Ramis mest populära konspirationsmyter".

Resonemanget må vara effektivt, men vädjar enbart till människors irrationella förhållande till fakta. Envar som i sin bedömning av huruvida judar har inflytande över media tar hänsyn till judar som har ett sådant inflytande är enligt Jakubowski av outgrundlig anledning inte bara konspiratorisk, utan även likställig med Ahmed Rami, som är "antisemit", vilket inte är "bra".

Därmed avlägsnar Jakubowski frågan helt från den objektiva och sakliga sfären. Hur det verkligen förhåller sig är irrelevant. Oavsett huruvida judar har ett stort inflytande över media eller inte så är det "antisemitiskt" att ta notis om det. Vad Jakubowski vill etablera, eller kanske snarare vidmakthålla, är följaktligen en betingning bland människor så att de upplever påpekanden om judisk mediamakt som någonting "antisemitiskt" och därmed inte tar hänsyn till hur det verkligen förhåller sig med den saken, utan istället intar ett okritiskt och reflexmässigt avstånd från ämnet.

Jakubowski flikar även mot slutet in en brasklapp där han ställer den retoriska frågan hur "Bonniers ägande av ett svenskt medieföretag skulle göra alla judar - 'judarna' - till delägare".

Det låter givetvis märkligt om det skulle förhålla sig på det viset, men det är också ytterst tveksamt att någon verkligen är av den uppfattningen. De 18 procent i Bachners studie som svarade att "judarna har stort inflytande över medierna" avsåg knappast att alla världens judar är delägare i Bonniers. Problemet ligger i själva konstruktionen av frågeställningen. De som svarade på frågan, oavsett vad de svarade, tolkade näppeligen att innebörd var så som Jakubowski utläser den.

Om frågan istället formulerats "judar har stort inflytande över medierna", så hade svaren troligen inte varierat nämnvärt. Hade frågan däremot formulerats "alla världens judar, såväl nyfödda som inlagda på ålderdomshem, har personligen ett stort inflytande över medierna", så skulle troligen få ha svarat jakande. Frågan är, och svårligen omedvetet så, formulerad på så vis att svaren, av den som så önskar, kan tolkas som förekomsten av en utspridd "antisemitism" på jakubowskiskt vis.

Troligt är att de flesta svarade på frågan huruvida personer ur den judiska gruppen har stort inflytande över media, vilket de onekligen har. Det är ingen myt ehuru Jakubowski helst inte vill att någon skall tänka närmare på den saken.

Att så få som 18 procent svarade jakande på frågan om judiskt inflytande över media tyder snarare på två andra saker än de Jakubowski hänvisar till. Dels tyder det på att en stor okunskap om de etniska ägarförhållandena inom media råder hos den svenska befolkningen, dels att Jakubowski och hans gelikar lyckats väl i sitt värv att genom betingning förmå människor att inte tänka närmare kring judisk makt utan istället irrationellt och reflexmässigt avfärda dylika diskussioner på emotionell grund, vilket i sin tur är ytterligare ett tydligt exempel på judisk makt.