Judar offrade kristna barn under medeltiden enligt judisk professor

 

Enligt en israelisk professor finns det stöd för att judar under medeltiden mördade kristna barn och använde deras blod i olika ritualer. Bland annat skall blodet ha använts till att baka matzot, ett traditionellt bröd som liknar tunnbröd och äts under den judiska påsken.

Det finns en lång rad historiska exempel där judar anklagats för ritualmord på kristna barn, vilket fått till följd att judar fördrivits eller dödats av den kristna befolkningen. I modern historieskrivning har anklagelserna ofta slentrianmässigt avfärdats som uttryck för "antisemitism", utan grund i verkligheten. Ibland har anklagelserna tagits steget längre och använts som intäkt för att antijudiska stämningar generellt är förnuftsstridiga.

Enligt Ariel Toaff, professor i medeltids- och renässanshistoria vid Bar Ilan universitetet in Jerusalem och son till Roms tidigare chefrabbin, så finns det emellertid stöd för att blodsoffer verkligen ägde rum. I en kommande bok, Blodiga påskar: Europas judar och ritualmord, avfärdar Toaff uppfattningen att judar alltid var oskyldiga offer för en irrationell "antisemitism" och tar upp fall där det enligt honom finns skäl att tro att judar verkligen mördade kristna barn för att använda deras blod i rituella sammanhang. Enligt Toaff fanns det rent av "en blomstrande svart marknad på båda sidor om Alperna där judiska handelsmän sålde mänskligt blod, komplett med rabbinska intyg om produkten - koscherblod". Vidare så påpekar han även hur det i den kabbalistiska litteraturen finns flera exempel på att blod hävdas vara användbart i terapeutiska sammanhang.

Ett fall som Toaff behandlar är mordet på tvåårige Simonino i den norditalienska staden Trento år 1475, det kanske mest kända fallet där judar anklagats för ett ritualmord. 15 av stadens ledande judar brändes på bål för sin påstådda inblandning i dådet. Simonino blev senare helgonförklarad som sankt Simon och katoliker vallfärdade till hans grav enda fram till 1965 då sådana vallfärder förbjöds i det andra vatikankonciliets efterdyningar.

Ledande judar i Italien har inte varit sena med att kritisera Toaff för resultaten av hans efterforskningar och avfärdar dem som grundlösa. Toaff å sin sida kallar fördömandena för skamliga och understryker det faktum att ingen av hans kritiker ens läst boken som publiceras först kommande torsdag. Kritikerna har alltså inte läst på vilka grunder Toaff kommit fram till sina slutsatser och har till skillnad från honom heller inte studerat ämnet.

En som däremot läst boken är den judiske historikern Sergio Luzzatto som i en artikel i Italiens största dagstidning Corriere della Serra lovordar Toaffs arbete som "en magnifik historisk bok [...] Toaff är av åsikten att från 1100 till cirka 1500 [...] så ägde verkligen korsfästelsen av flera kristna barn rum, vilket orsakade flera vedergällningar mot hela judiska kolonier - bestraffande massakrer på män, kvinnor, barn. Varken i Trento 1475 eller på andra platser i Europa under medeltiden var judar alltid oskyldiga offer".

Toaff påpekar dock att alla judar knappast var inblandade i ritualmorden utan att det rörde sig om en grupp fundamentalistiska judar. Det vore givetvis heller inte rättvist att hålla dagens judar skyldiga för vad andra judar gjort sig skyldiga till för hundratals år sedan. Om det stämmer att judar verkligen ritualmördade barn på det vis de vid så många tillfällen på så många olika platser anklagades för, så ger det emellertid en oerhört mycket bättre förståelse för dessa antijudiska reaktioner. Det rörde sig i sådana fall inte om irrationella vanföreställningar, utan om följdverkningar på ett judiskt förakt mot icke-judar som sträckte sig så långt att det av vissa ansågs vara i sin ordning att mörda dem av rituella skäl.

Resultaten i Toaffs bok sätter även fokus på en orimlig dogm i såväl modern historieskrivning som den allmänna debatten enligt vilken judar alltid i alla sammanhang är oskyldiga offer för en förment irrationell "antisemitism", rentav närhelst någon ens dristar sig kritisera enskilda judiska individer. I själva verket är hänvisningar till anklagelserna om ritualmord ett typexempel på de falska associationskedjor som ofta används för att avfärda all kritik mot judar - eftersom anklagelserna om ritualmord skulle vara falska så kan inga anklagelser mot judar vara riktiga. Om Toaff har rätt så är det ett i raden av exempel på hur den politiskt korrekta dogmatismen och de passande artificiella sanningar den alstrar inte håller för en vetenskaplig prövning.